Siw Malmkvist, 89, har många strängar på sin lyra. Hon ligger bakom några av Sveriges mest älskade låtar, samtidigt som hon varit med i otaliga filmer, målat tavlor och agerat julvärd i SVT.

Det finns få människor i vårt avlånga land som förtjänar att hyllas så som Siw. I år fyller hon dessutom 90 år och det ville teater Maxim föreviga med en hyllningskväll, där artisten själv skulle få framföra två av sina klassiska sånger framför en jublande publik.

Men så kommer det inte bli. Maxim har försatts i konkurs efter att renoveringen av lokalen blev 27 miljoner dyrare än budgeterat – och hyllningskvällen den 27 maj har med kort varsel ställts in.

Siw Malmkvist: ”Så sorgligt”

När Svensk Damtidning når Siw Malmkvist sitter hon i godan ro och löser korsord. Det går ingen nöd på en av Sveriges mest älskade artister, låter hon hälsa, men hon känner med alla människor som sett fram emot en trevlig kväll.

– Det är så sorgligt på en så fin teater. De har renoverat den till max och så går det inte. Nej, det är så synd.

Hur känns det för din del att hyllningskvällen inte blir av?

– Jag har blivit hyllad så mycket så för min del är det inte hela världen. Men det är tråkigt för alla som väntat sig en trevlig kväll, så klart.

När fick du besked om att konserten inte skulle bli av?

– Du, det kommer jag inte ihåg. Men jag tror att det fattades 12 miljoner som de inte fick ihop. Då gick det inte längre. Vad kommer nu? Vad ska det bli av Maxim? Måtte det inte bli någon jädrans affär för sminkvaror eller något annat vansinne som man inte behöver här i livet.

Vill du skicka någon hälsning till alla som är besvikna?

– Gode gud, vad skulle det vara? Jag kan bara säga att det är trist och tråkigt för alla som väntat sig en trevlig kväll. Jag hoppas också att de får pengarna tillbaka.

Siws ord om hälsan

För Siws del är det inte hela världen. Hon har andra projekt på gång och tycker snarare att det blivit lite för mycket Siw Malmkvist den senaste tiden.

Kan också vara så att att man inte kan få nog av dig som glädjespridare?

– Nä, tror du det?

Ja, det tror jag.

– Herregud.

– Det som jag tycker är roligt, och ganska fantastiskt om jag får säga det själv, är att så många unga känner igen mig. Tjejer och killar kommer fram och säger att de fått mig som idol. Jag var nere i Skåne och gjorde ett framträdande i veckan, och då var det en ung tjej som skrek: ”Du är cool!”. Då tänkte jag: ”Är jag cool?”. Det fick mig att skratta lite grann. Cool, vad betyder det ens? Att jag är iskall? Lugn? Eller vadå?

Häftig, rivig och nån som man ser upp till?

– Ja, det var något nytt. Jag trodde inte ens ungdomarna visste vem jag var. Väldigt roligt faktiskt. Men mycket Siw Malmkvist blir det ju, om jag får säga det själv.

Hur mår du annars?

– Jag mår bra! Det går ingen nöd på mig. Jag är inte dement, den saken är klar, och jag kan gå utan någon hjälp. Jag behöver i och för sig hjälp av en elektriker i dag, för sånt fixar jag inte själv. Jag kan inte ens sätta i en glödlampa utan att oroa mig för att få en stöt.

Och så löser du lite korsord om dagarna?

– Det gör jag! Inte bara korsord, utan även den där bokstavsleken i Svenska Dagbladet. Den är rolig den. Sudoku intresserar mig dock inte alls, jag klarar inte av det där med siffror. Men ord, det är kul.

Du har rätt bra energi, hör jag.

– Det märker inte jag särskilt mycket av, att jag skulle ha sådan energi? Det kanske jag har?

Ja.

– Ja, jag är nog ganska lik mig själv från det att jag var liten. Jag är ta mig fan lika nyfiken som jag alltid varit och ska veta allting. Min mor tyckte att jag var så jädra nyfiken. Jag tror det gynnat mig. Jag har fått veta lite saker i alla fall. Man får inte veta om man inte frågar.

Siw, förändras aldrig.

– Det kan jag nog inte göra ändå, jag är för gammal för det.

Finns det något du inte är nyfiken på?

– Det kommer en massa nya digitala saker som gör mig galen ibland.

Så du har inte satt dig in i AI som är så populärt?

– Nej, inte AI. Jag är lite ängslig för AI, serru. Det är väldigt läskigt vad de kan göra med AI. Att tro på något som sen visar sig fejkat, dessutom farliga grejer… nej. Sen den där jävla mobben som är försvunnen hela tiden som man måste leta efter varje dag. Mobiltelefonen gör mig galen, ååhhhh!